I två år har Liten har tjatat om en gummibåt och i två år har L svarat att han får en när han blir större. Oändliga diskussioner om exakt hur stor man är när man är större och när man eventuellt kan beräknas uppnå denna eftersträvansvärda storlek. Till slut tröttnade L och satte ner foten; Såhär. När du kan simma hundra meter i ett sträck så får du en gummibåt. Hundra meter. I ett sträck. Och det, min vän, kommer att dröja...!"
Med detta ansåg hon saken vara avgjord och ämnet slutdiskuterat.
En ny, oanad diskussion tog vid där den första så abrubt fått sitt slut. Liten påstod att han kunde. Jag själv (som förstås är den goda mamman) tog Liten i famnen och förklarade att hundra meter är väldigt, väldigt långt och att det finns så mycket andra underbara saker du kan göra i sommar. Äta glass och skrapa knäna och bygga kojor och så kan vi simträna tillsammans på grunt vatten. Liten grät.
Igår åkte vi till Valhallabadet för att få slut på striden. När Liten väl skulle få syn 50-metersbassängen så skulle han inse att det hela var ett omöjligt företag och resignera inför faktum. Och om han, mot förmodan, skulle våga sig på ett försök så skulle han ganska snart klamra vid kanten och få bäras ut till bastun i sin ömma moders armar. Var det tänkt.
Och nu är saken avgjord och ämnet äntligen slutdiskuterat.
Vi köpte en ny pump till L också, så det inte blir så jobbigt för henne i sommar.
.
