söndag 30 januari 2011

Annons.

När jag gick i gymnasiet skrev jag en uppsats om min kärlek till Danny Amatullo. Min text gick mestadels ut på att jag vägrade acceptera att Danny var en uppdiktad rollkaraktär och att det fanns ett kameracrew och ett antal omtagningar och förmodligen ett strikt inspelningsschema. Illusionen kändes sann, och för mig var den upphöjd, helig, onåbar och fantastisk. Tv-serien Fame var det bästa jag sett, och jag missade aldrig någonsin ett enda avsnitt. Musiken från serien kan i det närmaste betraktas som ett soundtrack till hela min förpubertet. (Även om det kanske bör nämnas att Twisted Sisters, Michael Jackson, Howard Jones och Morten Harket också kom att spela ganska avgörande roller i denna min kastrationskomplexfyllda livsfas.) Danny var hursomhelst min drömkille, alla kategorier.

Så småningom, något år efter den där uppsatsen, skulle jag äntligen börja våga stå för mina långt mycket hetare känslor; dem för Nicole - och ungefär samtidigt kunde jag erkänna att det var Lisa Bonet som var anledningen till att jag tillbringade alla timmarna vid The Cosby Show. Inte Malcolm-Jamal. Och penisavunden släppte ungefär samtidigt som jag insåg att jag var ganska framgångsrik hos brudarna, precis sådan som naturen skapat mig. (Eller, som de sociala konstruktionerna och performativiteten skapat mig, såklart. Också. Jag vet. Men; ni fattar!)

Nu finns Fame på Dvd. Jag har köpt hela säsong 1 och 2. Och jag kan inte titta.

För jag identifierar mig inte längre med kidsen. Jag håller på Mr Shorofsky och Mrs Berg..!!!

Leroy är en nonchalant skitunge som inte förstår sitt eget bästa. Danny är en tvångsmässigt skämtande latmask och Doris är så präktig att jag kräks. Brunos ifrågasättanden formligen hackar sönder musikundervisningen och Leroys uppträdande under engelsklektionerna är helt oacceptabelt. Och inkonsekvensen från lärarsidan är skrämmande; har man sagt att en elev är avstängd från ett projekt – pga obefintlig närvaro under balettlektionerna – så kan man väl inte i nästa sekund låta ungen dansa solo?! Och det utan att han deltagit under en enda repetition. Hur ska den unge mannen lära sig att ta eget ansvar och att förstå vikten av självdisciplin och respekt för andra människors ansträngningar? Jag bara lyfter frågan.

Nia Peeples är inte med förrän i säsong 4. Carlo Imperato är en ganska taskig skådis. Om någon vill köpa ett par dvd-boxar så finns de till försäljning.

Jag har blivit stor.



.

1 kommentar:

  1. Hahaha! Så kan det gå...
    Du uppdaterar så sällan men när du gör det är det alltid värt att läsa, hoppas det blir mer ofta under våren!

    SvaraRadera