Alla rätt.

Doktorn hittade inget fel på mig.

Ha, tänkte jag. Då har Doktorn sannerligen inte letat ordentligt.

Det finns massor med fel på mig. Jag är löjligt mörkrädd. Jag är en väldigt tröttsam besserwisser. Och det kunde ju vara ok, om jag inte samtidigt vore så in i bänken konflikträdd. Jag är lat och har samtidigt på tok för höga ambitioner. Jag orkar inte resa mig och lyckas aldrig lära mig hur man bromsar i tid. Jag tar beslut för snabbt och för ogenomtänkt. Jag börjar alldeles för många meningar i rad med ordet ”Jag”.

Men jag har en massa rätt också.

L, Liten och Lite Större är helt rätt. Bara en sån sak. Och så är jag modig, lite varje dag. Och så är jag omtänksam. Och ganska snäll. Och bra på en massa viktiga saker. Och dessutom har jag faktiskt börjat fatta vad som verkligen är viktigt. Och så struntar jag blankt i att jag börjar alldeles för många meningar i rad med ordet ”Och”. (Egentligen kan man strängt taget inte alls börja en mening med ordet ”Och”. Säger min mor. Och det kan hon ju ha rätt i.)

Så det gör inte så mycket att Doktorn inte hittade något fel på mig. Jag vet redan, alldeles själv.

Jag har ont i halsen.



.